Kvällens pasta

Med tanke på mitt tidigare inlägg om konferensköttbullen så borde jag väl inte lägga ut den här bilden (kasta sten i glashus-varning så det stänker om det), men det var i alla fall väldigt gott! I såsen är det bacon, champinjoner, purjolök, vitlök och fetaost. Att blanda i fetaost fick jag inspirationen till från en vegetarisk lasagne jag åt häromdagen som var väldigt god. Jag kryddade avslutningsvis med salt, vitpeppar, svartpeppar, harissa (tunisisk kryddblandning) och lite, lite paprikapulver (burken var nästan tom). Till middagen serverades en mousserande äppledryck från Brunneby musteri.

Fina köttbullar?

Häromdagen var jag på en konferens där det serverades köttbullar, som åtminstone jag tyckte såg lite tveksamma ut. Typ som om någon hade blod i avföringen. Men de smakade alldeles förträffligt.

Knivigt

Röda potatisar, minsann!

Av någon anledning är jag helt usel på att räkna ut hur jag ska göra för att få någonting att anta den geometriska form jag önskar. När jag mönstrade så fanns det ett särskilt delmoment i proven man fick göra, där uppgiften var att tala om vilket av fyra alternativ som var det papper som gick att vika så att det blev en viss form. Att det är en kvadrat som man kan vika en triangel av fattade jag och att till exempel en cirkel inte går att göra samma sak med. Men sedan gick det åt skogen. Trots att det fanns streckade linjer som markerade var det skulle vikas så var det helt omöjligt för mig att lista ut vilket oregelbundet format alternativ som blev ett slott med tinnar och torn.

I det praktiska vardagslivet manifesteras denna brist bland annat i att jag varje gång jag ska skära upp en grapefrukt måste tänka till hur jag ska skära den för att det ska vara möjligt att äta den med sked. Ändå blir det fel ibland. Ikväll blir det klyftpotatis, kött och tzatziki. Gissa om det krävde en del möda att åstadkomma klyftor av potatisarna... Men gott ska det bli!

Två osthyvlar med en sak gemensamt

Det går inte att kamma sig med dem heller, för då blir huvudet

mindre och mindre.

Osthyveln till vänster är den dyraste jag sett och köptes som present till min fru. "Bäst i test", enligt personalen på heminredningsbutiken. Jag har inte sett testet och vet inte vad den vann på, men skära ost kan den i alla fall inte. Den funkar hjälpligt om man är nöjd med skivor som är 3-4 gånger så tjocka som en "standardskiva". Som bonus har den en vass pigg att sticka sig på. Inte mitt bästa köp direkt.

Den högra osthyveln trodde jag skulle innebära slutet på problemet med lite mjuka ostar, vars skivor liksom limmar sig fast på hyveln. Icke sa nicke, den fungerar ungefär som vilken hyvel som helst. Vid ett tillfälle försvann den. Det visade sig att en släkting på besök hade varit hjälpsam och slängt den, eftersom den var trasig!?!? Hmmm...

En pudding av blod

Lagom stekt ska den vara, vad annars?

Ikväll är det höjdarmat för pappa och hans grabbar - blodpudding! Självklart äter vi den alla med en skvätt grädde till, men det är bara jag som vill ha lingonsylt. Gott, nyttigt, lättlagat och billigt - kan det bli så mycket bättre?

Två nyanser av brunt

Det blev två kakor medan barnen målade, en vanlig sockerkaka och en med kakao i. Gissa vilken som är vilken! :-) Undrar om jag någonsin kommer att göra en sockerkaka som inte sväller upp så mycket att man måste vände tillbaka den när man har stjälpt upp den, för att den inte ska ligga där och vagga som en babymugg?

Nej, bilden är faktiskt inte felvänd, det ser bara ut så.